Spågummor och trollkarlar.

Nu när höstmörkret håller på att lägga sig över stadens gator och hus.
När ljudet av det konstanta smattret av eviga regn fyller mörka annars tysta rum och ändast ljudet av dina egna strumpor mot mattorna tassar i dina öron.
Då stormas mina fantasier av mystik. Häxor,trollkarlar, siorskor, tomtar och troll dansar om vart annat det finns inget stopp.
De drar mig i byxbenen de petar mig i midjan och de andas mig i nacken.
Kerstin Kerstin. Viskar de snälla snälla tänk på oss, fantisera om oss. Lägg dig här på soffan en stund så kan vi umgås lite grand.
Man blir aldrig fri jag får knappt något gjort. Det är svårt att gå upp ur sängen man vill bara ligga och tänka.
Fantisera sig bort gräva ner sig i sängen och inte stiga upp förrän i maj.

I år är det Esmeralda som knackar på min dörr. Är hon god, är hon ond? Jag vet inte än. Hur är hon?
Ja jag tänker mycket på Isabella Rossellini i "Döden klär henne".


Dels därför att hennes morgonrock inspirerar mig och dels därför att jag älskar Isabella Rossellini. Inte är hon bara enastående vacker i vilken ålder som helst. Hon är dessutom en rolig och intressant skådis. Hennes val av roller säger mig att hon är en yrkeskvinna med humor och intrigitet. 
Karaktären "Lisle von Rhoman" är ju helt fantastisk. - Sempre Viva, Live forever!

På en av våra vanliga promenader gick vi en afton förbi  Bukowskis auktioner på Kalendegatan och i skyltfönstret hängde där en helt fantastisk antik morgonrock i blå sammets och med guld brodyr. Tyvärr arbetade vi båda på visningsdagarna och att bjuda på rocken var inte lönt eftersom vi var panka båda två. Men trots mörker, blixtrar och glas lyckades vi ta dessa tre foton med Mikaels mobil.




Är detta inte en trollkarls rock!
Tyvärr lyckades vi inte ta en bra helhets bild eftersom glaset och blixten inte tillät detta men även om ni aldrig sett hela rocken tror jag nog att man får en idé om hur en sådan rock bör se ut.
Den var något figursydd vill jag minnas och lite trumpetärm. Vad som också gav den karaktär och gjorde den mindre sladdrig var att den var fodrad, den var mycket vacker. En sådan prydnad att ha hängande på en dörr exempelvis som ett smycke.
Det hade klart varit kul att sy upp en ny till sig själva. Så kunde man gårunt och varit Sempre viva!  Alldeles för sig själv där hemma.

Jag vet även vart man kan hitta Esmeralda.
I den här lokalen finns hon. Jag antar att man kan komma till henne för en seans av nått slag.


Just nu i verkligheten är det nog en hårfrisörska. Även om jag aldrig sett någon där.





                                   

http://www.deliashades.com/moorish1.html

Utifrån är fönsterna täckta av "sheds" ( på svenska jalousier) med moriska mönster. Men innanför är det vackra mönstrade tyger, sidentyger i klara vackra färger och tjocka sammetstyger i rubinrött och smaragdgrönt.
Namnet Esmeralda kommer också från latinets smaraldus som betyder smaragd och grekiskans smaragdos som betyder lysande. Jag personligen gillar inte l:et. Jag tycker det är för dominant och avvikande och därför har jag tagit bort det till folks förtret de brukar uttala l:et ännu tydligare, riktigt poängtera dess existens som om de trott jag antingen är döv eller efterbliven. Då brukar jag säga att - Visste du att namnet är spanskt?  - Är det? svarar de med tvivel i rösten. :)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Esmeralda
 

Så det är bara att stiga på. Om du törs och är nyfiken på vad som visas i Esmeraldas kristallkula.
 

Kommentarer
Postat av: Kerstin

Hej kära läsare. Uttrycket "Sempre viva" som skulle betyda "Live forever" vet jag ine vilket språk det skulle föreställa? Kanske portugisiska?

"Alltid" på latin heter "semper". Kanske är det det hon säger vad vet jag. "Sempre viva" verkar dock vara en hund och en kennel.

Vet någon var man enkelt kan få uttryck och egna meningar översatta till latin tipsa mig gärna.

Kram Kerstin.

2009-01-18 @ 19:29:05
Postat av: n

Jo, den morgonrocken hade gärna fått besegla min arbetsvecka och introducera en kulen fredagskväll för mig. Har en morgonrock hemma som lägger sig som bomull kring axlarna. Inte alls som den på bilderna, men i alla fall. Den morgonrocken hade jag gärna bjudit på. Undrar hur mycket den gick för?´Ha det gott Kerstin. Nilsus den slappe.

2009-01-22 @ 18:04:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0