Höstromantik.
Jag är en riktig "sucker" för romantiska, dramatiska kostymfilmer. Inte bara det att jag gråter som en stucken gris jag ser gärna om dem och gråter lika mycket nästa gång.
Detta märkliga karaktärsdrag har jag kommit på delar jag med andra.
Nu till hösten passar det sig ypperligt när regnet smattrar mot fönsterbläcken att mysa upp sig i soffan med en kopp kaffe och en filt. En härlig kostymfilm att få snyfta till en ensam kväll med frasande kjolar och frustrerande konvenansregler.
Här kommer lite förslag på bra romantiska kostymfilmer.
The Women in White från 1997
" Den vitklädda kvinnan "på svenska har även visats på SVT med
Tara Fitzgerald och Justine Waddell.
Den handlar om konspiration, mord och syskonkärlek. I den här filmen får du romantik ,mysterie, frustration och spänning.
A Room with a View från 1985.
Ett rum med utsikt på svenska med Helena Bonham Carter, den ursnygge Julian Sands och Daniel Day- Lewis.
Ja vad ska man säga. Filmen är skådespelar smäckad varenda roll är en superskådis. Manuset sitter som en smeck och ledmotivet är Puccinis
" O Mio Babbino Caro ". Vad mer behöver man säga?
Dangerous Liaisons från 1988.
Farligt begär på svenska med Glenn Close och John Malkovich.
Det kvittar i vilken uppsättning detta klassiska verk ges ut i intrigen är suverän. Tyvärr fattade inte amerikanarna den här gången att alla normala kvinnor håller lika mycket på Glenn Closes karaktär som Michelle Pfeiffers.
Slutscenen när Glenn Close sminkar av sig framför spegeln är enligt mig en av vår tids största filmscener. Jag känner så starkt för henne och hennes orättvisa hon blir utsatt för. Denna storhets fall för en feg ynklig liten skitlorts sista fega kvinnomord. Ush ja den kan man se hur många gånger som helst.
Jane Eyre brukar gå som TV- serier den har visats två gånger på TV vad jag minns. Första gången i 1983 års version med en då inte så känd Timothy Dalton och Zelah Clarke som jag inte sett sedan dess.
Jag tror hela Sverige satt spikade framför TVn.
Senare gick år 2006 version med Ruth Wilson och Toby Stephens vilken jag tyckte var mycket bättre även om jag tycker Timothy Dalton är skitsnygg och Toby Stephens är lika ful. Det är Ruth Wilson som Jane är så suverän.
Till min stora glädje har jag fått reda på att William Hurt som är en av mina fem favoritskådisar om inte min absoluta favorit har gjort en version med Charlotte Gainsbourg år 1996. Så nu ska jag leta upp den men jag får säga att jag blev lite förvånad att William Hurt skulle få den rollen dels att han är ganska så gammal och dels att han är så modern i sin talryttm. Se själva.
Läs även andra bloggares åsikter om the woman in white, den vitklädda kvinnan, farligt begär, a room with a view, ett rum med utsikt, jane eyre.
Detta märkliga karaktärsdrag har jag kommit på delar jag med andra.
Nu till hösten passar det sig ypperligt när regnet smattrar mot fönsterbläcken att mysa upp sig i soffan med en kopp kaffe och en filt. En härlig kostymfilm att få snyfta till en ensam kväll med frasande kjolar och frustrerande konvenansregler.
Här kommer lite förslag på bra romantiska kostymfilmer.
The Women in White från 1997
" Den vitklädda kvinnan "på svenska har även visats på SVT med
Tara Fitzgerald och Justine Waddell.
Den handlar om konspiration, mord och syskonkärlek. I den här filmen får du romantik ,mysterie, frustration och spänning.
A Room with a View från 1985.
Ett rum med utsikt på svenska med Helena Bonham Carter, den ursnygge Julian Sands och Daniel Day- Lewis.
Ja vad ska man säga. Filmen är skådespelar smäckad varenda roll är en superskådis. Manuset sitter som en smeck och ledmotivet är Puccinis
" O Mio Babbino Caro ". Vad mer behöver man säga?
Dangerous Liaisons från 1988.
Farligt begär på svenska med Glenn Close och John Malkovich.
Det kvittar i vilken uppsättning detta klassiska verk ges ut i intrigen är suverän. Tyvärr fattade inte amerikanarna den här gången att alla normala kvinnor håller lika mycket på Glenn Closes karaktär som Michelle Pfeiffers.
Slutscenen när Glenn Close sminkar av sig framför spegeln är enligt mig en av vår tids största filmscener. Jag känner så starkt för henne och hennes orättvisa hon blir utsatt för. Denna storhets fall för en feg ynklig liten skitlorts sista fega kvinnomord. Ush ja den kan man se hur många gånger som helst.
Jane Eyre brukar gå som TV- serier den har visats två gånger på TV vad jag minns. Första gången i 1983 års version med en då inte så känd Timothy Dalton och Zelah Clarke som jag inte sett sedan dess.
Jag tror hela Sverige satt spikade framför TVn.
Senare gick år 2006 version med Ruth Wilson och Toby Stephens vilken jag tyckte var mycket bättre även om jag tycker Timothy Dalton är skitsnygg och Toby Stephens är lika ful. Det är Ruth Wilson som Jane är så suverän.
Till min stora glädje har jag fått reda på att William Hurt som är en av mina fem favoritskådisar om inte min absoluta favorit har gjort en version med Charlotte Gainsbourg år 1996. Så nu ska jag leta upp den men jag får säga att jag blev lite förvånad att William Hurt skulle få den rollen dels att han är ganska så gammal och dels att han är så modern i sin talryttm. Se själva.
Läs även andra bloggares åsikter om the woman in white, den vitklädda kvinnan, farligt begär, a room with a view, ett rum med utsikt, jane eyre.
Kommentarer
Postat av: nils lundgren
Hej Kerstin.
Såg en skön film i lördags på tv2. "Mitt hus i Umbrien" med bl.a Maggie Smith. Kom mitt in i filmen, men det är verkligen en skön och vackert filmad historia. Kanske man kan få det så på ålderns höst? Se den så förstår du nog vad jag menar. Ha det gott i höstmörkret. Nilsus.
Postat av: Kerstin
Hej Nils vi såg den också. Vi började se när hon låg på sjukhuset och han, hennes hjälpare kom med nylonstrumpor och dylikt. Himla bra film faktiskt.
Men det var ett högt pris hon fick betala för sin författartalang...
Trackback
