Pompeji i Skåne.
Ja då har jag äntligen varit i Häsleholm och tittat på deras Pompeji utställning.
Jo den var helt ok men så liten.
Så mycket väsen för ingenting känns det som.
Vi tog såklart en guidad runda sedan efteråt gick vi lite till för att se lite nogrannare på saker och ting i den mån man kunde komma fram och se. Som sagt det var en mycket liten utstälning på bara några få montrar. Därför blev man lite förvånad att de lagt så många saker i var monitor. Det hade kanske räckt med fyra saker i var och haft fler montrar så att fler människor kunnat se.
En lerkopp från två vinklar.
Ett glas av samma hantverkare. Man skulle ha allt av samma hantverkare och rätt hantverkare på den här tiden. Kanske som att ha en hel servis förr?
Utställningen var trots allt sevärd. Det är var skånings plikt att åka och se den minst en gång nu när Hässleholm gjort en sådan kultursattsning och alla är vi barn i början.
Guiden var en trevlig ung tjej. Bra var hon tyckte jag, men folk ställde konstiga frågor i bland frågade de samma sak som hon förklarat i en kvart i rummet innan. Jag blev helt ställd i mellan åt och tappade stilen och gjorde oartiga stora ögon som jag fick skämmas över i smyg efteråt när jag kom på mig själv.
Olika vikter. På torget fanns ett kontrollvägningsställe om man kanske misstänkte att man blivit lurad.
Detta nämns även i Hatte Furuhagens "Pompeji bakom ruinerna" som jag köppte på utställningen.
Ett vackert mosaikgolv.
Ännu mer mosaik och lite snäckor.
Nu fick jag äntligen gå in i det där rödkalkade huset som jag så många gånger har åkt för bi på väg till Kristianstad.
Tågbiljetten kostade åttiosjukronor för en enkelbiljett och entrén kostade åttiokronor. Rundturen var gratis men man ska boka den och få biljett. Vi hade tur och var där klockan elva när de öppnade och fick plats. Men ska man dit senare bör man nog ringa dit och boka plats.
Den ser ut som vanliga skålar i en konfektyraffär eller hur.
Ännu ett vackert glasföremål.
Jo huset. Först när man stiger in så är det bibliotek till höger och en restaurang till vänster och en jättetrappa. Sedan kommer en "Italiensk taverna" där man kunde beställa allt från pasta till en damsugare. Rakt över var biljettlucka, souvenirshopp och turistinformation. Det höll jag på att glömma bakom biljett- och souvenirshoppen fanns lite foton upp hängda och en film visades på hur vår samtid med Pompeji såg ut. Den hann vi aldrig se men det gör inget.
På andra våningen (det fanns hiss) var själva utställningen, en öppen gaderob och där fanns säkert ytterligare plats för eventuella konferanser också vidare.
En säng och en sänggavel dekoration.
Ännu en sänggaveldekoration.
Reklam för en taverna.
Vacker väggmålning på en tupp som äter granatäpple.
Efteråt så ville vi äta förståst. Det var inte det lättaste att ordna, Tavernan var full, kaféet på hörnan var fullsatt, puben var inte öppen, hotellrestaurangen för dyr och vi ville varken äta kebabb eller från Pölsemannen. Ja nu förstår jag att vi skulle åkt hem till Malmö och käkat på Viktors eller var fan som helst men vi gick in på resturangen i entrén på utställningen som jag tidigare nämnt.
Jag och sällskapet jag var där med hade mycket trevligt och både åt och drack gott men inte till det priset.
Och detta måste jag säga. Att ha höga priser fyller bara ett syfte! Och det är minska efterfrågan! Alltså du har inte kökskapacitet eller stolar nog för efterfrågan av dina gäster. Och jag kan lova er att det var inte ens mer än fyra fem sällskap där när vi gick vid femtiden. En lördag med en utställning i samma hus (med danskar och andra utomstads folk ) med obefintlig konkurrens från resten av stadens matställen.
Läs även andra bloggares åsikter om Pompeji utställning i Hässleholm, Pompeji utställning, Pompeji, Hans Furuhagen, Pompeji bakom ruinerna, mosaik,
Jo den var helt ok men så liten.
Så mycket väsen för ingenting känns det som.
Vi tog såklart en guidad runda sedan efteråt gick vi lite till för att se lite nogrannare på saker och ting i den mån man kunde komma fram och se. Som sagt det var en mycket liten utstälning på bara några få montrar. Därför blev man lite förvånad att de lagt så många saker i var monitor. Det hade kanske räckt med fyra saker i var och haft fler montrar så att fler människor kunnat se.
En lerkopp från två vinklar.
Ett glas av samma hantverkare. Man skulle ha allt av samma hantverkare och rätt hantverkare på den här tiden. Kanske som att ha en hel servis förr?
Utställningen var trots allt sevärd. Det är var skånings plikt att åka och se den minst en gång nu när Hässleholm gjort en sådan kultursattsning och alla är vi barn i början.
Guiden var en trevlig ung tjej. Bra var hon tyckte jag, men folk ställde konstiga frågor i bland frågade de samma sak som hon förklarat i en kvart i rummet innan. Jag blev helt ställd i mellan åt och tappade stilen och gjorde oartiga stora ögon som jag fick skämmas över i smyg efteråt när jag kom på mig själv.
Olika vikter. På torget fanns ett kontrollvägningsställe om man kanske misstänkte att man blivit lurad.
Detta nämns även i Hatte Furuhagens "Pompeji bakom ruinerna" som jag köppte på utställningen.
Ett vackert mosaikgolv.
Ännu mer mosaik och lite snäckor.
Nu fick jag äntligen gå in i det där rödkalkade huset som jag så många gånger har åkt för bi på väg till Kristianstad.
Tågbiljetten kostade åttiosjukronor för en enkelbiljett och entrén kostade åttiokronor. Rundturen var gratis men man ska boka den och få biljett. Vi hade tur och var där klockan elva när de öppnade och fick plats. Men ska man dit senare bör man nog ringa dit och boka plats.
Den ser ut som vanliga skålar i en konfektyraffär eller hur.
Ännu ett vackert glasföremål.
Jo huset. Först när man stiger in så är det bibliotek till höger och en restaurang till vänster och en jättetrappa. Sedan kommer en "Italiensk taverna" där man kunde beställa allt från pasta till en damsugare. Rakt över var biljettlucka, souvenirshopp och turistinformation. Det höll jag på att glömma bakom biljett- och souvenirshoppen fanns lite foton upp hängda och en film visades på hur vår samtid med Pompeji såg ut. Den hann vi aldrig se men det gör inget.
På andra våningen (det fanns hiss) var själva utställningen, en öppen gaderob och där fanns säkert ytterligare plats för eventuella konferanser också vidare.
En säng och en sänggavel dekoration.
Ännu en sänggaveldekoration.
Reklam för en taverna.
Vacker väggmålning på en tupp som äter granatäpple.
Efteråt så ville vi äta förståst. Det var inte det lättaste att ordna, Tavernan var full, kaféet på hörnan var fullsatt, puben var inte öppen, hotellrestaurangen för dyr och vi ville varken äta kebabb eller från Pölsemannen. Ja nu förstår jag att vi skulle åkt hem till Malmö och käkat på Viktors eller var fan som helst men vi gick in på resturangen i entrén på utställningen som jag tidigare nämnt.
Jag och sällskapet jag var där med hade mycket trevligt och både åt och drack gott men inte till det priset.
Och detta måste jag säga. Att ha höga priser fyller bara ett syfte! Och det är minska efterfrågan! Alltså du har inte kökskapacitet eller stolar nog för efterfrågan av dina gäster. Och jag kan lova er att det var inte ens mer än fyra fem sällskap där när vi gick vid femtiden. En lördag med en utställning i samma hus (med danskar och andra utomstads folk ) med obefintlig konkurrens från resten av stadens matställen.
Läs även andra bloggares åsikter om Pompeji utställning i Hässleholm, Pompeji utställning, Pompeji, Hans Furuhagen, Pompeji bakom ruinerna, mosaik,
Kommentarer
Postat av: Nils Lundgren
Jo, på Hässleholms kulturhus finns en liten folder där bl.a matställen i centrum finns uppskrivna. Men, dom är så pass få att pastavagnen på torget och kebabhaken finns beskrivna som restauranger. Hade dom premisserna funnits i Malmö, hade foldern haft en tjocklek fullt jämförbar med Koranens. Ha det gott. Nilsus.
Trackback
