Pompeji.
Både jag och min man gillar historia. Det är bra att dela ett sådant intresse när det kommer till semesterval.
Även om det inte alltid är samma sorts historia vi gillar (min man har en filkandexamen = krig, krig och kungar) finns det massor att enas om. Italien är ett sådant exempel där finns massor för den konstintresserade och för den lite mer traditonella. För tre år sedan åkte vi till Sorento för att göra Pompeji, Capri och Neapel. Med oss hade vi min äldsta storasyster som delar mina drömmar om Pompeji efter Hatte Furuhagens TV-pogram om Pompeji och antiken.
Jag hittade ingen annan bild. Är det inte konstigt? Jag hoppas att ni ser att det är Hatte Furuhagen
Vi åkte med Fritidsresor och där ingick en endags guidad runda med en trevlig guid som talade norsk-svenska till danskarna i sällskapets ( ökände sure danske gubben) förtret. Nej de förstod försatan ingenting. Ja vi känner till honom. Dansk TV har till och med haft en dockuserie som hette "Danska sura gubbar" tror jag.
VI blev visade fina hus, förkolnade hundar och människor. Amfibieteatern, badhuset, en ofentlig toalet en pitzzeria, ugnar och lite till. Men jag vill se mer, jag vill veta mer.
Jag fick inte nog, jag skulle vilja gå en mer detaljerad runda kanske på tredagar eller så.
Kärleksgudinna fyller venus trädgård. Konstnären har en högst märklig syn på ben och skelett :)
Herkules.
Det berömda badet. Detta rum kallas calidarium. Vilket innebär tror jag att i skålfundet var det iskallt vatten, medan golven var varma så det var något bastu liknande.
Det fanns även tepidarium och frigidarium som för mig låter som varmt och kallt. Jag kan aldrig lära mig vilket som är vilket. Men jag tror just i dag att tepidarium är det ljumma och frigidarium är det kalla badet. Sedan vad det jäkla omklädningsrummet hette vet i tusan. Vad eventuella varma bad/ källor hette? Jag vet inte, jag får aldrig riktigt ordning på det här.
Förkolnade människor.
Man blir gripen fast det var så länge sedan de dog. Se på dem hur de försöker trösta och skydda sig medan de kvävs. De säger att gaserna gjorde att luftrören frättes och brann upp.
Vad som verkligen fångade mitt intrese var all mosaik. Innan mitt Pompeji besök har jag inte varit så värst förtjust i just mosaik. Men dessa konstverk var ganska så häftiga. Mosaikbitarna var jättesmå så att man knappt såg att det var mosaik. Vilket var meningen, ju tätare desto finare. Mycket intressant. Man hade mosaik både på väggar och golv. Som hunden framför dörren( typ en viftande Karo) där det står - Här vaktar jag = Cave Canem.
Jag tänker ofta på att det hade varit coolt med ett badrum t.ex. som var en skog med ormbunkar, grodor ( ögon av glas kanske) och träd. Så var badkaret gläntan, ett litet käll. Eller en balkong eller ett terras-sgolv i något fantastiskt mönster.
Eller varför inte en köksvägg. Det behöver inte var en hel vägg, kanske har man en kaklad vägg med en bit mosaik i som en tavla. Kanske ovanför vasken i form av en diskborste, sax och kryddkrukor osv. Det behöver inte ens vara färgstarkt. Vit kakel med gråblå mosaik. you name it.
Pan och en hamadryad till v. Och till h en filosofisk sammankommst.
Vad man mer lärde sig var att det finaste och dyraste vinet var lagrade i blykärl. Dessutom var alla vattenrör i bly. Så hela samhällseliten led av blyförgiftning vilket en av symtomerna på är galenskap. Förklarar en hel del eller hur, Nero som ville använda kistna som levande facklor vid nattilga gladiatorspel osv.
Kvittar hur galna och brutala dessa antikens människor var. Bygga kunde de och samarbeta. Det är helt otroligt vad de kunde åstakomma och hur allt kunde gå förlorat.
Övergångsställe. Gatorna var så fulla av skit så de fick vara höga. Det ansågs vara en fara för ens liv att gå ute på gatorna eftersom man kastade ut alla sopor genom fönsterna.
Det gällde att inte halka ner :)
Strax innan resan läste jag en rolig bok av Maja Lundgren "Pompeji" som jag varmt kan rekomendera även till dem som inte känner för att besöka ruinstaden Pompeji.
Läs även andra bloggares åsikter om Pompeji, Maja Lundgren, antiken
Även om det inte alltid är samma sorts historia vi gillar (min man har en filkandexamen = krig, krig och kungar) finns det massor att enas om. Italien är ett sådant exempel där finns massor för den konstintresserade och för den lite mer traditonella. För tre år sedan åkte vi till Sorento för att göra Pompeji, Capri och Neapel. Med oss hade vi min äldsta storasyster som delar mina drömmar om Pompeji efter Hatte Furuhagens TV-pogram om Pompeji och antiken.
Jag hittade ingen annan bild. Är det inte konstigt? Jag hoppas att ni ser att det är Hatte Furuhagen
Vi åkte med Fritidsresor och där ingick en endags guidad runda med en trevlig guid som talade norsk-svenska till danskarna i sällskapets ( ökände sure danske gubben) förtret. Nej de förstod försatan ingenting. Ja vi känner till honom. Dansk TV har till och med haft en dockuserie som hette "Danska sura gubbar" tror jag.
VI blev visade fina hus, förkolnade hundar och människor. Amfibieteatern, badhuset, en ofentlig toalet en pitzzeria, ugnar och lite till. Men jag vill se mer, jag vill veta mer.
Jag fick inte nog, jag skulle vilja gå en mer detaljerad runda kanske på tredagar eller så.
Kärleksgudinna fyller venus trädgård. Konstnären har en högst märklig syn på ben och skelett :)
Herkules.
Det berömda badet. Detta rum kallas calidarium. Vilket innebär tror jag att i skålfundet var det iskallt vatten, medan golven var varma så det var något bastu liknande.
Det fanns även tepidarium och frigidarium som för mig låter som varmt och kallt. Jag kan aldrig lära mig vilket som är vilket. Men jag tror just i dag att tepidarium är det ljumma och frigidarium är det kalla badet. Sedan vad det jäkla omklädningsrummet hette vet i tusan. Vad eventuella varma bad/ källor hette? Jag vet inte, jag får aldrig riktigt ordning på det här.
Förkolnade människor.
Man blir gripen fast det var så länge sedan de dog. Se på dem hur de försöker trösta och skydda sig medan de kvävs. De säger att gaserna gjorde att luftrören frättes och brann upp.
Vad som verkligen fångade mitt intrese var all mosaik. Innan mitt Pompeji besök har jag inte varit så värst förtjust i just mosaik. Men dessa konstverk var ganska så häftiga. Mosaikbitarna var jättesmå så att man knappt såg att det var mosaik. Vilket var meningen, ju tätare desto finare. Mycket intressant. Man hade mosaik både på väggar och golv. Som hunden framför dörren( typ en viftande Karo) där det står - Här vaktar jag = Cave Canem.
Jag tänker ofta på att det hade varit coolt med ett badrum t.ex. som var en skog med ormbunkar, grodor ( ögon av glas kanske) och träd. Så var badkaret gläntan, ett litet käll. Eller en balkong eller ett terras-sgolv i något fantastiskt mönster.
Eller varför inte en köksvägg. Det behöver inte var en hel vägg, kanske har man en kaklad vägg med en bit mosaik i som en tavla. Kanske ovanför vasken i form av en diskborste, sax och kryddkrukor osv. Det behöver inte ens vara färgstarkt. Vit kakel med gråblå mosaik. you name it.
Pan och en hamadryad till v. Och till h en filosofisk sammankommst.
Alexander den store.
Vad man mer lärde sig var att det finaste och dyraste vinet var lagrade i blykärl. Dessutom var alla vattenrör i bly. Så hela samhällseliten led av blyförgiftning vilket en av symtomerna på är galenskap. Förklarar en hel del eller hur, Nero som ville använda kistna som levande facklor vid nattilga gladiatorspel osv.
Kvittar hur galna och brutala dessa antikens människor var. Bygga kunde de och samarbeta. Det är helt otroligt vad de kunde åstakomma och hur allt kunde gå förlorat.
Övergångsställe. Gatorna var så fulla av skit så de fick vara höga. Det ansågs vara en fara för ens liv att gå ute på gatorna eftersom man kastade ut alla sopor genom fönsterna.
Det gällde att inte halka ner :)
Strax innan resan läste jag en rolig bok av Maja Lundgren "Pompeji" som jag varmt kan rekomendera även till dem som inte känner för att besöka ruinstaden Pompeji.
Så här ser den tydligen ut numera.
Läs även andra bloggares åsikter om Pompeji, Maja Lundgren, antiken
Kommentarer
Postat av: nils lundgren
Var i Pompeji med en kompis för många år sedan. Första tanken som slog mig var " Men det är ju bara en hög med stenar?" Sedan började hjärnan att strukturera upp bilden jag hade framför mig. Det var den antika huvudvägen genom staden som jag såg med stora byggstenar vid ömse sidor. I vägen fanns djupa märken efter århundrandens trafik av vagnshjul. Det viktiga när man beser Pompeji eller andra liknande ställen är hur man ser på dom. Inte som turistställen eller med tanken"jag har varit här". Utan att försöka läsa av detaljer och förslitningar på stället och förstå att här har levt människor och vad som har har skett vid olika ställen.Ha det gott. Nils den gamle.
Trackback
