Höstromantik.
Jag är en riktig "sucker" för romantiska, dramatiska kostymfilmer. Inte bara det att jag gråter som en stucken gris jag ser gärna om dem och gråter lika mycket nästa gång.
Detta märkliga karaktärsdrag har jag kommit på delar jag med andra.
Nu till hösten passar det sig ypperligt när regnet smattrar mot fönsterbläcken att mysa upp sig i soffan med en kopp kaffe och en filt. En härlig kostymfilm att få snyfta till en ensam kväll med frasande kjolar och frustrerande konvenansregler.
Här kommer lite förslag på bra romantiska kostymfilmer.
The Women in White från 1997
" Den vitklädda kvinnan "på svenska har även visats på SVT med
Tara Fitzgerald och Justine Waddell.
Den handlar om konspiration, mord och syskonkärlek. I den här filmen får du romantik ,mysterie, frustration och spänning.
A Room with a View från 1985.
Ett rum med utsikt på svenska med Helena Bonham Carter, den ursnygge Julian Sands och Daniel Day- Lewis.
Ja vad ska man säga. Filmen är skådespelar smäckad varenda roll är en superskådis. Manuset sitter som en smeck och ledmotivet är Puccinis
" O Mio Babbino Caro ". Vad mer behöver man säga?
Dangerous Liaisons från 1988.
Farligt begär på svenska med Glenn Close och John Malkovich.
Det kvittar i vilken uppsättning detta klassiska verk ges ut i intrigen är suverän. Tyvärr fattade inte amerikanarna den här gången att alla normala kvinnor håller lika mycket på Glenn Closes karaktär som Michelle Pfeiffers.
Slutscenen när Glenn Close sminkar av sig framför spegeln är enligt mig en av vår tids största filmscener. Jag känner så starkt för henne och hennes orättvisa hon blir utsatt för. Denna storhets fall för en feg ynklig liten skitlorts sista fega kvinnomord. Ush ja den kan man se hur många gånger som helst.
Jane Eyre brukar gå som TV- serier den har visats två gånger på TV vad jag minns. Första gången i 1983 års version med en då inte så känd Timothy Dalton och Zelah Clarke som jag inte sett sedan dess.
Jag tror hela Sverige satt spikade framför TVn.
Senare gick år 2006 version med Ruth Wilson och Toby Stephens vilken jag tyckte var mycket bättre även om jag tycker Timothy Dalton är skitsnygg och Toby Stephens är lika ful. Det är Ruth Wilson som Jane är så suverän.
Till min stora glädje har jag fått reda på att William Hurt som är en av mina fem favoritskådisar om inte min absoluta favorit har gjort en version med Charlotte Gainsbourg år 1996. Så nu ska jag leta upp den men jag får säga att jag blev lite förvånad att William Hurt skulle få den rollen dels att han är ganska så gammal och dels att han är så modern i sin talryttm. Se själva.
Läs även andra bloggares åsikter om the woman in white, den vitklädda kvinnan, farligt begär, a room with a view, ett rum med utsikt, jane eyre.
Detta märkliga karaktärsdrag har jag kommit på delar jag med andra.
Nu till hösten passar det sig ypperligt när regnet smattrar mot fönsterbläcken att mysa upp sig i soffan med en kopp kaffe och en filt. En härlig kostymfilm att få snyfta till en ensam kväll med frasande kjolar och frustrerande konvenansregler.
Här kommer lite förslag på bra romantiska kostymfilmer.
The Women in White från 1997
" Den vitklädda kvinnan "på svenska har även visats på SVT med
Tara Fitzgerald och Justine Waddell.
Den handlar om konspiration, mord och syskonkärlek. I den här filmen får du romantik ,mysterie, frustration och spänning.
A Room with a View från 1985.
Ett rum med utsikt på svenska med Helena Bonham Carter, den ursnygge Julian Sands och Daniel Day- Lewis.
Ja vad ska man säga. Filmen är skådespelar smäckad varenda roll är en superskådis. Manuset sitter som en smeck och ledmotivet är Puccinis
" O Mio Babbino Caro ". Vad mer behöver man säga?
Dangerous Liaisons från 1988.
Farligt begär på svenska med Glenn Close och John Malkovich.
Det kvittar i vilken uppsättning detta klassiska verk ges ut i intrigen är suverän. Tyvärr fattade inte amerikanarna den här gången att alla normala kvinnor håller lika mycket på Glenn Closes karaktär som Michelle Pfeiffers.
Slutscenen när Glenn Close sminkar av sig framför spegeln är enligt mig en av vår tids största filmscener. Jag känner så starkt för henne och hennes orättvisa hon blir utsatt för. Denna storhets fall för en feg ynklig liten skitlorts sista fega kvinnomord. Ush ja den kan man se hur många gånger som helst.
Jane Eyre brukar gå som TV- serier den har visats två gånger på TV vad jag minns. Första gången i 1983 års version med en då inte så känd Timothy Dalton och Zelah Clarke som jag inte sett sedan dess.
Jag tror hela Sverige satt spikade framför TVn.
Senare gick år 2006 version med Ruth Wilson och Toby Stephens vilken jag tyckte var mycket bättre även om jag tycker Timothy Dalton är skitsnygg och Toby Stephens är lika ful. Det är Ruth Wilson som Jane är så suverän.
Till min stora glädje har jag fått reda på att William Hurt som är en av mina fem favoritskådisar om inte min absoluta favorit har gjort en version med Charlotte Gainsbourg år 1996. Så nu ska jag leta upp den men jag får säga att jag blev lite förvånad att William Hurt skulle få den rollen dels att han är ganska så gammal och dels att han är så modern i sin talryttm. Se själva.
Läs även andra bloggares åsikter om the woman in white, den vitklädda kvinnan, farligt begär, a room with a view, ett rum med utsikt, jane eyre.
Test eller kolera?
När jag var tonåring läste vi alltid tidningen Veckorevyn.
Förutom lite mode och fotomodeller så hade de roliga test som t.ex.
Är du en bra kompis?
1
Du och din kompis byter julklappar. Din kompis ger dig en ful träfigur som sannerligen införskaffats
på skolans loppis förra våren. vad gör du?
A. Du blir glad för din present det är ju tanken som räknas.
B. Du tackar din vän och håller masken. Du vill inte göra
din kompis ledsen.
C. Klagar och låter din vän veta att dennes present minsann
både varit dyrare och varit på din kompis önskelista.
D. Säger inte mycket men sparar träfiguren och ger tillbaka
den nästa jul.
Ja ni känner igen dem. A är superkompisen och D är värsta sorten.
Jag blev alltid D därför att de svaren var så roliga och min kompis blev så sur på mig. Hon tyckte att det var väl inget att eftertrakta! Och såg med djupaste allvar på de här testerna och gjorde till och med egna. Medan jag bara tyckte de var roligt trams. Vi blev i vart fall riktiga ovänner var gång ändå gjorde vi dem.
Jag trodde att dessa självtesternas tider var förbi men till min stora förvåning har jag märkt att de börjar ploppa upp på boksajter speciellt.
Är de lite småskoj eller är det förbaskat trams? Vad tycker ni?
Medan ni funderar eller om det krävs en fältundersökning innan ni svarar har jag två test här.
Vem av Jane Austens kvinnokaraktärer är du? Själv blev jag Marianne Dashwood i Förnuft och känsla :)
Förutom lite mode och fotomodeller så hade de roliga test som t.ex.
Är du en bra kompis?
1
Du och din kompis byter julklappar. Din kompis ger dig en ful träfigur som sannerligen införskaffats
på skolans loppis förra våren. vad gör du?
A. Du blir glad för din present det är ju tanken som räknas.
B. Du tackar din vän och håller masken. Du vill inte göra
din kompis ledsen.
C. Klagar och låter din vän veta att dennes present minsann
både varit dyrare och varit på din kompis önskelista.
D. Säger inte mycket men sparar träfiguren och ger tillbaka
den nästa jul.
Ja ni känner igen dem. A är superkompisen och D är värsta sorten.
Jag blev alltid D därför att de svaren var så roliga och min kompis blev så sur på mig. Hon tyckte att det var väl inget att eftertrakta! Och såg med djupaste allvar på de här testerna och gjorde till och med egna. Medan jag bara tyckte de var roligt trams. Vi blev i vart fall riktiga ovänner var gång ändå gjorde vi dem.
Jag trodde att dessa självtesternas tider var förbi men till min stora förvåning har jag märkt att de börjar ploppa upp på boksajter speciellt.
Är de lite småskoj eller är det förbaskat trams? Vad tycker ni?
Medan ni funderar eller om det krävs en fältundersökning innan ni svarar har jag två test här.
Vem av Jane Austens kvinnokaraktärer är du? Själv blev jag Marianne Dashwood i Förnuft och känsla :)
Då är frågan hur pass boknörd du är?
Läs även andra bloggares åsikter om Självtest, test, boknörd, Jane Austen, Jane Austen test
Läs även andra bloggares åsikter om Självtest, test, boknörd, Jane Austen, Jane Austen test
Dionne Warwick.
Ännu en av mjukjazzens drottningar.
Sjunger såklart Burt Bacharachs låtar. Han har skrivit de flesta av de kända sextiotals låtarna inom mjukjazzen.
Dionne Warwick vet väl de allra flesta vem det är. Ja lyssna och njut.
Det är ju så att mjukjazz och höst är som kantareller och vitlök eller gummistövlar och vattenpölar. - De är bra var försig men till sammans är de fantastiska.
Först ut är låten Walk On By. Därför att jag tycker att hennes underbara röst aldrig blir bättre än såhär.
Sedan följer fem andra låtar med henne.
Tyvärr är det väldigt tråkiga videos men det är ju bra låtar och det är ju trots allt viktigast. :)
Läs även andra bloggares åsikter om Dionne Warwick, mjukjazz, jazz, Burt Bacharach, This Girl's in Love with You, Walk On By, I'll Never love this Way agen,
Sjunger såklart Burt Bacharachs låtar. Han har skrivit de flesta av de kända sextiotals låtarna inom mjukjazzen.
Dionne Warwick vet väl de allra flesta vem det är. Ja lyssna och njut.
Det är ju så att mjukjazz och höst är som kantareller och vitlök eller gummistövlar och vattenpölar. - De är bra var försig men till sammans är de fantastiska.
Först ut är låten Walk On By. Därför att jag tycker att hennes underbara röst aldrig blir bättre än såhär.
Sedan följer fem andra låtar med henne.
Tyvärr är det väldigt tråkiga videos men det är ju bra låtar och det är ju trots allt viktigast. :)
Läs även andra bloggares åsikter om Dionne Warwick, mjukjazz, jazz, Burt Bacharach, This Girl's in Love with You, Walk On By, I'll Never love this Way agen,
Om man är sjuk ska man ligga i soffan och se på film.
Usch jag är sjuk och gnällig. Man blir lite trött av hostmedicinen men annars är en film det som gör susen.
Jag har sett tre den senaste veckan. "Min brors flickvän" en kärlekskomedi, "Scorpion king" en action film och
Jag börjar med "Min brors flickvän". Jag tycker välldigt mycket om Juliette Binoche och kan inte komma på en film med henne som jag inte tyckt om.
Även om den manliga huvudrollen spelad av Steve Carel är en torr tråkig skådis lyfts filmen av de båda tonårsdöttrarna och bland annat hans föräldrar som spelas av den underbara Dianne Wiest och John Mahoney som också spelar pappa i "Frasier". Jag tyckte att det var en klart sevärd film och förstår inte alls varför den fått sådan kritik.
Det ända är att det blir väldigt ologiskt för att det inte ska bli alltför omoraliskt.
"Scorpion king". Ja jag blev faktiskt besviken. Den första "Scorpion king" filmen tyckte jag om och jag hör till dem som även gillade Mumien filmerna.
Dåliga klipp dålig story och rollfiguren Astarte (Kärlekens och krigets guddina) är bara en flåsande dumbom.
Det är en scen som retade mig speciellt i filmen och det är när de ska slåss mot en minotauros. Då ska den ene killen ha spelat flöjt. Det finns inga klipp på honnom när han gör detta. Den lilla flöjt trudelutten är inte heller i en annan ljudnivå än resten av bakgrundsljuden. Så det där flöjtandet tror man är bakgrundsmusiken. Sedan går han och ställer sig på samma plats två gånger vilket man lägger märke till. Det är fler klippfel senare i filmen sådant är så jäkla irriterande.
Hjälterollen spelas av Michael Copon som jag inte sett förut. Han har en fullkomligt tom blick och han ser helt blåst ut.
De alla ska ju vara unga detta ska ju utspelas innan den förra "Scorpion king" filmen. Så rollerna spelas av unga frächa skådisar. Det brukar i alla fall jag gilla men något är fel med hela filmen tyvärr.
Så är det Julia Roberts och Tom Hanks tur i "Charlie Wilson's War". Ja vad ska jag säga? För att vara verklighetsbaserad och dessa två karaktärer byggs på verkliga personer beter de sig som två ologiska seriefigurer.
Deta måste vara den mest tomma och meningslösa film jag sett och vet knappt om det är Bush / Reagan propaganda eller inte.
Läs även andra bloggares åsikter om Min brors flickvän, Juliette Binoche, Steve Carel, Dianne Wiest, John Mahoney, Scorpion king, Charlie Wilson's War, dvd- filmer, film, filmkväll
Jag har sett tre den senaste veckan. "Min brors flickvän" en kärlekskomedi, "Scorpion king" en action film och
"Charlie Wilson's War" som ska vara en veklighetsbaserad dramafilm.
Jag börjar med "Min brors flickvän". Jag tycker välldigt mycket om Juliette Binoche och kan inte komma på en film med henne som jag inte tyckt om.
Även om den manliga huvudrollen spelad av Steve Carel är en torr tråkig skådis lyfts filmen av de båda tonårsdöttrarna och bland annat hans föräldrar som spelas av den underbara Dianne Wiest och John Mahoney som också spelar pappa i "Frasier". Jag tyckte att det var en klart sevärd film och förstår inte alls varför den fått sådan kritik.
Det ända är att det blir väldigt ologiskt för att det inte ska bli alltför omoraliskt.
"Scorpion king". Ja jag blev faktiskt besviken. Den första "Scorpion king" filmen tyckte jag om och jag hör till dem som även gillade Mumien filmerna.
Dåliga klipp dålig story och rollfiguren Astarte (Kärlekens och krigets guddina) är bara en flåsande dumbom.
Det är en scen som retade mig speciellt i filmen och det är när de ska slåss mot en minotauros. Då ska den ene killen ha spelat flöjt. Det finns inga klipp på honnom när han gör detta. Den lilla flöjt trudelutten är inte heller i en annan ljudnivå än resten av bakgrundsljuden. Så det där flöjtandet tror man är bakgrundsmusiken. Sedan går han och ställer sig på samma plats två gånger vilket man lägger märke till. Det är fler klippfel senare i filmen sådant är så jäkla irriterande.
Hjälterollen spelas av Michael Copon som jag inte sett förut. Han har en fullkomligt tom blick och han ser helt blåst ut.
De alla ska ju vara unga detta ska ju utspelas innan den förra "Scorpion king" filmen. Så rollerna spelas av unga frächa skådisar. Det brukar i alla fall jag gilla men något är fel med hela filmen tyvärr.
Så är det Julia Roberts och Tom Hanks tur i "Charlie Wilson's War". Ja vad ska jag säga? För att vara verklighetsbaserad och dessa två karaktärer byggs på verkliga personer beter de sig som två ologiska seriefigurer.
Deta måste vara den mest tomma och meningslösa film jag sett och vet knappt om det är Bush / Reagan propaganda eller inte.
Läs även andra bloggares åsikter om Min brors flickvän, Juliette Binoche, Steve Carel, Dianne Wiest, John Mahoney, Scorpion king, Charlie Wilson's War, dvd- filmer, film, filmkväll
