Jag ler därför är jag….

Människans leende har ni tänkt på det? Hur konstigt ett sådant beteende egentligen är! Att gå runt och le åt folk till och med åt främlingar.



Vi har verkligen inga utvuxna hugg hörntänder som björnar, katter eller schimpanser. Till och med har vi hittat på monster som vampyrer med huggtänder.


Blodsugande varelser därför att vara ett rovdjur är inget skrämmande; det är vi ju själv.


Alla andra djur visar tänderna som ett hot. Inte vi, nej vi går runt och ger varandra avväpnande leende till höger och vänster som om det var det mest naturliga i världen och det är det med för oss. Det ända djuret vad jag vet som visar tänderna som en inbjudan och inte som ett avvisande.

Alla leenden är klart inte lika sympatiska


Så många leende det finns. - Jag är inte farlig, jag vill dig inte illa. - Ja kom gärna hit, prata med mig. - Nej nu är jag lite osäker, hoppa inte på mig nu. Så har vi alla de andra korta leenden som kan vara nedlåtande eller förlöjligande. De långa breda leenden som talar om glädje och förnöjsamhet.


Vi har till och med ord eller uttryck som härmar ett leende som ”mmm vad gott”. Men inga leende som säger; Spring för livet! Tja en sofistikerad människa kan väll ge varnande opålitliga leenden som Alexis i Dynasty för all del men det är, lite väl utsvävande.



Återigen det farliga och förrädiska, ja det falska, det icke rätta. Vi är uppenbarligen väldigt stolta över vårt leende, vi visar gärna att vi inte har några huggtänder. Men varför??

Ett, varför har vi inga huggtänder? Och jo, jag vet att vi är allätare men det är även grisar och de har till och med betar.
Två, varför verkar vi så måna om att visa varandra att vi inte heller har dem? För att stoltsera med det lilla vi har eller att vi är så smarta att vi äter med hjälp av händerna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0